Oooooh... fick nästan en lätt panikångestattack när jag sa upp sonens dagisplats nu... Vad håller jag på med?

Men vad gör man, jag har bytt jobb och dagis hinner stänga innan jag hinner hämta min pojke. Jag kan ju inte förlita mig på att det ska finnas ngn annan som kan hämta honom eller att jag ska få sluta tidigare varje dag för att hinna. Sonen säger att han inte har ngt emot det så det är nog mest jag :S. Jag tycker att det blev jättejobbigt nu. Ska nog iväg o titta på ett hus i kväll närmare stan, så får lillasyster bli sambo med sin käreste i mitt hus. Se om huset funkar för mig o sonen. Kanske lite trångt men jag tror att vi överlever. Har ju inte skaffat mig ngn karl än ändå så det gör inget för mig. Hoppas bara att det inte blir för mkt för honom. För mig blev det för mkt när jag ringde tanten på kommun, oj, höll på att börja lipa... Hade jag inte väntat mig, blev lite överrumplad av mig själv där. Jag har så många funderingar i huvet så det är totalt kaos! Var ute o sprang härom kvällen o kom på mig själv efter 1 milslöpning att jag gick o tänkte bara.. hade slutat springa, inte för att jag var trött utan för att jag planerade hur jag skulle renovera huset på bästa sätt, hur jag skulle göra med företaget, alla ställen jag behövde ringa o cancer o allt möjligt. Dags för T-cellsprov o lite hypokondrisk blir jag allt. En vecka kvar sen dröjer det ett tag till innnan man får veta om det finns några förändrtingar eller inte. Huvva! Men jag gör det hellre än låter bli. Tänk om man skulle missa tiden o inte få ngn ny förrän om 3 år till. Hinna utveckla cancer o behöva operera bort livmodern eller ngt. Visserligen har jag sagt att det räcker med att vara gravid en gång men ändå... Jag kanske möter en ängel till man ngn dag som jag känner att jag kan lita på och att han är en så ruggigt fin genbärare att jag bara måste blanda ihop oss... Hmmm, ja idag kan jag bränna upp hela hårbotten av alla kokande tankar. Ska göra en momsdeklaration istället o räkna på ngn slags genomsnittskostnad för det här huset... Ska nog ringa på banken o höra mig för hur man brukar göra när man byter hus. Har ju ingen aning om hur länge det blir heller... Framtiden är väldigt oviss just nu måste jag säga, men i oktober är nog allt lite klarare och jag har sprungit Lidingöloppet med ett helt ok resultat :)

En seg dag har nu snart dragit förbi. 12grader under hela den här mulna o blåsiga dagen. Jobbat i lite mer än 6h(:)pengar är positivt. Inga sms från några pojkar förrän nu när jag kom hem. Bjuden på fika-date imorgon... Har sagt att jag ska ge honom svar under kvällen.

Är bara rädd att allt kommer krocka. Nattfikade med en annan kille o han hör också av sig flera ggr per dag, och de killarna har en gemensam bekant som var med när jag träffade dem(på olika kvällar) och en tredje är också bekant med den här killen men han har jag strulat med under så många år så det kommer nog alltid vara så och aldrig bli mer.  Himla knepigt när en person blir en slags spindel i nätet och att jag lyckats pricka in bara vänner/bekanta till honom. Han är förresten också singel o söt o trevlig :O... 

Nu ska jag ut o springa o släppa lös lite glada ämnen i kroppen! Behöver det. 

Ojojoj! Längesen jag skrev sist. Har inte haft så mkt att ventilera om... Jag har blivit slö, trött och oengagerad. Liknar en fjortis i mentaliteten när jag inte sett tillatt äta som man bör. Tycker inte om att laga mat o har jag ingen att laga mat till/med så blir inte mkt gjort. Jag börjar likna de kunder jag försökt hjälpa tidigare. Jag kan inte hjälpa ngn om jag inte kan vara ett föredöme, så den businessen ligger på bottennivå, tror jag leker sänka skepp med mig själv. Började nog med att jag jobbade alldeles för mkt i våras o tog på mig mer jobb än jag hade ork o tid att följa upp + en längtan efter ett privatliv med en vuxen människa började väl i juni rätt seriöst. Kan inte säga att jag gör några större framsteg. Vet fan inte vad jag vill ha o därför inte hur jag ska få vad jag saknar.  Har varit ute o festat o hamnat hos ngn, sovit över, haft  sex utan att riktigt ha känt för det, bytt nr o gått hem... Inget fel på killen, han är jättetrevlig men jag känner inget. Saknade (f.d)kk´n dagen efter. Känns inte bra. Kanske man inte gjorde förut heller när man gjorde sånt oftare för en massa år sedan... Har haft bra mkt roligare när jag bara bjudit hem ngn o suttit o fikat o pratat i några timmar o att de sen går, med max en kram som fysisk kontakt. Då känner jag mig glad o upprymd efteråt. Börja med sex o lära känna sen är nog inte min melodi längre.

Vill ha ngn men ändå inte. Hur hittar man honom?

Jag tror jag är feg bara. Får chans efter chans att hitta på saker med olika killar men jag ligger inte på topp längre i det mentala. Jag har roligt men  hittar bara fel på dem när jag fortsätter prata med dom. Tränar alldeles för sällan nu också så jag får inte den feelgoodkänslan heller. Gud så jag gnäller! (o jag vet varför, ingen middag o en halvstressig dag på jobbet). Nya tag imorgon. Jobba igen...