Mmm nu har jag varit i huvudstaden och haft semester. Nu såhär i efterhand så hade det räckt med att var borta i 2dagar när man är ensam på dagarna. Jag shoppade, blev less på det efter 1,5 dag när jag inte lyckades hitta det jag ville ha o resväskan blev full direkt. Åkte ju i första hand inte ner för att shoppa utan mest för att få komma ifrån allt o bara vara jag. Att bara vara jag fungerade i ca 30h innan jag ville krypa ur skinnet. Jag satt på biblioteket o läste, det var skönt. Jag gick ut på promenad i det vackra vårvädret men hittade ingen riktigt bra plats att sitta på. Satt på en lekplats ett tag o lyssnade till barnlek o tittade på när det var fotbollsträning på en angränsande fotbollsplan. Det var skönt men inte så pass att jag kunde koppla av ordentligt. Ville yoga på en gräsplätt nånstans men så torrt var det inte än i huvudstaden... Så det blev tillbaka till hotellrummet, våningen längst upp utan luft. Tycker att man borde kunna andas så nära himlen men det var snarare kvävande. Så det blev åka till centrala stan igen o springa runt. Satt mig på ett fik o tittade på folk. Brukar tycka om det men inte när man varit utan sällskap så länge. Jag ville prata med ngn! Jag är lite social ändå, trodde jag skulle klara av det bättre, att vara själv alltså. Gick på utställningar, tittade på bilder o sånt. Gillar det. Men jag gillade ännu mer när jag fick sällskap framför en tavla av någon som också behövde lite mänsklig kontakt. En fransk basketspelare med sexig rumpa ;). Självklart ringer exet efter max 5 min konversation med den trevlige unge mannen och pratar om ingenting som jag kan göra ngt åt... I en evighet känns det som. Annars brukar han prata i 2min sen är det bra men inte den här gången. Fransmannen försvann o jag var själv igen. Så när jag kom tillbaka på hotellrummet på tisdagkväll (kom ner i söndags)var jag riktigt less, för mkt energi, ville prata, göra saker. Min rumskompis var precis tvärtom, sov, sov sov, tittade på tv, sov, blaaaaa. Jag kunde inte sova den natten för jag hade så mkt kryp under skinnet. När jag sprang på stan på onsdagen blev jag stopad av en kvinna som sa att hon var makeup-artist och hon frågade mig om jag var modell :O det var roligt. Hon pratade med mig en stund så där fick jag lite socialt o lite bekräftelse också ;) Hon sa att hon tyckte att jag såg lycklig ut, haha! Kändes komiskt med tanke på hur less o irriterad jag var på att inte göra ngt då.

Den sista kvällen försökte han göra sitt bästa för att vi skulle få en bra sista kväll. Jag ville bara göra av med energi, alltså inte få i mig mer genom att gå på restaurang o äta fin middag o slösa med tid. Är ingen riktig restaurangperson, jag tycker om mat men mest för att bli mätt o inte för att sitta med benen i kors o vänta på servitören när han kommer in med en tallrik med ett litet konstverk på. Känns stelt, jag är en oglamorös kvinna, gillar det enkla, fartiga, äventyrliga. Så vi tog en helkväll tillsammans på hotellrummet så jag hade inte den minsta lust att åka därifrån när det var dags. Så söndagkväll och onsdagkväll var perfekta, förutom att jag var tvungen att lämna allt mysigt alldeles för tidigt.